Monday, July 21, 2014

Nudes! Nudes! Nudes!

Tänk dig att ovanstående rubrik är skriven med blinkande neonbokstäver som väser och fräser, en av bokstäverna har slocknat. De sitter på en kal betongvägg utan fönster. Där finns bara Dörren. Ett par slitna röda dubbeldörrar där färgen flagnar. Bakom dig susar trafiken från en närliggande motorväg, men det överröstas av musik inifrån.
Sedan tänker du dig att du går in genom nyss nämnda slitna dubbeldörrar. Musiken slår emot dig.
Vad har du för förväntningar?
Precis. Du har inte en tanke på att det kulle kunna vara Michelangelos David eller någon av Anders Zorns tvätterskor neonskylten refererar till.

Det här stycket handlar om överraskningar och utmaningar. För att utvecklas krävs utmaningar, allt för att komma vidare till nästa trappsteg. Ibland kan det vara svårt att definiera vad det är man behöver utveckla, vilket är skälet till varför man väljer ett ämne och arbetar aktivt med det för en tid.

Jag tänker inte påstå att jag är ett proffs, det enda jag kan göra är att utgå ifrån mig själv. Just nu försöker jag utveckla min förmåga att överraska, exempelvis genom är att bygga upp någonting som framstår på ett sätt och sedan slutar på ett helt annat. Jag tycker själv om att bli överraskad av oväntade kopplingar inom litteratur och film, vilket jag antar många andra gör också. Så till själva frågan.

Hur blir vi bättre på det?

Om vi tränar, naturligtvis! Här följer tre utmaningar, hoppas du finner dem lika roliga som jag gör!

1. Beskriv en scen (som exemplet i början av detta inlägg). Det gäller att använda mer sinnen än ett för att verkligen få scenen att verka trovärdig. Om du inte kommer på någonting själv, finns massor av inspiration i bild, film och litteratur. Jag valde att utgå ifrån filmen From Dusk Till Dawn. När du har scenen klar, gäller det att komma på hur du kan använda det som beskrivits. Försök se fler lösningar än en, det är sällan den första idén som är den bästa. Välj den som du själv tycker är mest oväntad.

2. "Missförstå" ett tema. Ja, precis. Gör vad du kan för att missförstå ett givet tema. Det bör fortfarande stanna inom ramarna för vad som är ursäktat, men det skapar fortfarande en intressant twist som verkligen kan överraska. Jag har ett par exempel i bildform:

Mystic Glen blev Glen the Mystic



Scenen är uppbyggd i Daz Studio, renderad i 3Delight och efterarbete är gjort i Photoshop. Utmaningen var att skapa en mystisk dalsänka, men eftersom det fanns möjligheter till att missförstå temat var jag ju naturligtvis tvungen. Jag försöker ju faktiskt träna mig på att överraska.

Alien Still Life blev en målande utomjording



Ännu en scen uppbyggd i DAZ Studio. Utmaningen var att avbilda en alien, jag valde att göra ett stilleben utifrån en utomjordings perspektiv. Vet inte om det framgick, men tanken var där i alla fall.

3. Skapa absurda kontraster. Återigen handlar det om att plocka motsatser och välja de som tilltalar dig mest, men för att få fram de mest udda idéerna kanske det krävs brainstorming. Tänk motsatsord; kall - varm, arg - glad, fin - ful. Bara som ett exempel tar jag det som först dyker upp i huvudet på mig inom temat fin - ful: Ett bröllop á la Rivendell som utspelar sig i ett kloaksystem. Försök beskriva den scenen med så många sinnen som möjligt, utan att kräkas. 

Lycka till!

Thursday, July 17, 2014

Om Disciplin

Jag har ett par viktiga regler för att få min vardag att gå ihop med mitt skrivande. Jag vet. Jag har inte varit så duktig på att följa mina egna regler den sista tiden, men det är inte mitt fel.

Sommarlov is a harsh mistress.

Varför disciplin är viktigt för mig är för att jag har ett problem. Jag får depressioner med små antydningar till mani däremellan. Jag har nyligen slutat att äta medicin mot depression, men jag gillar inte den person jag blev. Empatisk och kreativ flat-line. Jag är alltså tillbaka i mitt ups-and-downs syndrome, och hälsar därmed mig själv välkommen tillbaka. Jag kan hitta kreativa lösningar på problem igen, men måste samtidigt vara försiktig med att inte dyka in i för många saker på en gång i mina mer aktiva perioder. Det är svårast. Jag vill göra allt, lära mig hur allt fungerar och har stora planer innan jag ens har kommit halvvägs (ni skulle se hur det ser ut hemma hos mig, tusen påbörjade projekt och väldigt få avslutade). Tänk att det skall behövas en rejäl smäll för att man skall förstå sig själv?

Så, hur har jag löst mitt livspussel? Är det ens möjligt att jonglera med heltidsarbete, föräldraskap och hälsa samtidigt som man är smått tokig? Jo, bara man har disciplin. I mitt fall håller jag strikta scheman.

1. Fokus och Mål
Jag älskar mitt jobb, men för att kunna gå dit med ett ärligt smil på läpparna behöver jag gå upp tidigt. Min väckarklocka ringer 05:00, fastän jag inte börjar förrän 08:00. Mina dagar börjar med tandborstning, en snabb dusch, en kopp java och en god bok. En hel timmes läsning i fullkomligt lugn och ro. Nästa alarm går klockan 06:00, och då väcker jag familjen. Medan de trängs i badrummet och samsas om handfatet skriver jag. I regel en snabb sprint på fem till tio minuter om någonting jag skulle vilja fördjupa mig inom. I regel handlar det om någon av mina gamla karaktärer. Efter det läser jag en saga med min dotter innan det är dags att ge sig av. Just nu är det Harry Potter och De Vises Sten, för andra gången. Hon älskar Harry Potter, men bara den första boken.

Jag och min man äter frukost på jobbet, min dotter gör det samma på förskolan. Vi har haft en bra start på dagen utan jäkt och stress. Under arbetsdagen går jag omedvetet tillbaka i skrivningen från samma morgon och kommer på fler saker som jag behöver lägg till. Jag för anteckningar i telefonen så snart någonting dyker upp. Korta små stödord egentligen, det räcker.
Jag är lärare, så min arbetsdag är full av scheman och rutiner. Det är senare, när familjen är samlad igen, som det är dags att hålla ordning på tiden igen. Middag skall ätas, lekar skall lekas och barn skall nattas. Just nu byggs det lego om kvällarna, men varken jag eller min man har samma fantasi som vår dotter. Vi bygger saker, men hon bygger världar.
Nattning med ljudbok, nallebjörnar och massor av pussar följer innan jag och maken kraschar i soffan. Vi har ingen TV, men ett xBox 360 uppkopplat till en projektor och ett surroundsystem, just nu surrar Skyrim i högtalarna (vilken vacker värld!). Det är nu jag plockar fram min laptop och läser igenom det jag skrev samma morgon, lägger till de saker jag kom på under dagen och försöker göra en vettig text av det.

MEN: Det som är viktigast av allt är LISTAN. Varje kväll gör jag en lista på sådant som jag behöver tänka på nästa dag. Det gäller att vara realistisk, det är lätt att göra listor med mål som man inte kan fullfölja. Fyra saker - inte en sak till - skriver jag ned. I regel har tre av punkterna någonting med skrivning eller illustration att göra, den fjärde punkten har med hemmet att göra. Det kan se ut så här:

  • Sortera tvätt
  • Använd alla fem sinnen minst en gång i sprinten imorgon bitti
  • Gör en naturskildring
  • Tvätta två fönster


På sätt och vis handlar det om att skriva ned de saker jag borde göra där och då men inte har ork till. Kanske får jag ork att sortera tvätten medan vi sitter där i soffan, men det ger ju mig mer tid till att skriva eller teckna nästa dag.

2. Hitta din kreativa tid
Jag vet att jag är en sådan som kan sitta uppe hur länge som helst om kvällarna så fort jag hittar någonting som engagerar mig tillräckligt mycket. Att skriva, teckna, läsa eller måla är som att försvinna in i en tidsmaskin och helt plötsligt har man hamnat fem timmar längre fram i tiden. Det finns dock ett bekymmer med det. Livet. Irriterande, eller hur? Varför skall det finnas någonting så störande som livet, kan man fråga sig, när man knappt har någon tid till det på grund av allt som MÅSTE göras?
Jag kan ärligt säga att jag inte har hittat min kreativa tid, jag har lagt den där den passar. En timme på morgonen och ytterligare ett par timmar på kvällen.
Rachel Aaron, författaren bakom Eli-böckerna, har dock kommit fram till att hon har särskilt produktiva tider på dygnet. Det gäller säkert oss andra med, men just nu är min dotter viktigare än allt annat för mig. Jag vill vara en glad mamma när hon vaknar, ägna mig åt henne den tid hon och jag har tillsammans.

Som en parentes vill jag dock nämna att dygnsrytmen var en helt annan för ett par hundra år sedan. Nåja, kanske inte för alla, men för många. På 1600-talet brukade folk gå till sängs tidigt på kvällarna, för att sedan vakna vid midnatt och ägna sig åt kreativt arbete innan de åter gick till sängs ett par timmar senare. Läs mer om det här på BBC News. Det är med andra ord inte mitt fel att jag inte får tid till att skriva mer än det jag redan gör, det är samhällets fel. Det har absolut INGENTING att göra med bristande självdisciplin eller en hyperaktiv korrekturläsare som hittar fel och brister i allt.

3. Lämna skrivkrampen där den hör hemma - bakom dig
Visst, det är svårt att skriva på ackord. Åtminstone är det svårt att skriva bra. Särskilt om man har en lika kritisk inbyggd korrekturläsare som jag har. För att få det att fungera behöver man vara väl förberedd. Ni har redan sett mitt schema. Jag vet redan kvällen innan vad jag skall ägna mig åt under min sprint nästa morgon. Håller jag mig till ämnet får jag ganska raskt ihop en scen som kanske till och med går att läsa. Det räcker med halvtaskiga meningar om vad jag tycker skall hända, hur jag vill att karaktärerna skall reagera, kanske en tanke om hur de ser ut just i det ögonblicket, vart de är på väg, vad målet med scenen är. Fem till tio minuter är allt som behövs för att hjärnan skall vara igång resten av dagen. Det gör skrivprocessen till kvällen lättare än en plätt. Det fungerar för mig, ger mig en riktning, och vanligtvis behöver jag inte ägna mig åt att göra för stora omskrivningar senare. Åtminstone inte ika mycket som förr, då jag lät de kreativa vätskorna styra innehållet.
Usch. Kreativa vätskor. Det där lät äckligt.

4. Deadlines och belöningar
Jag är helt för belöningssystem. Planering är Alpha och Omega för mig, så när jag skriver använder jag mig av ramar och strukturer. Det jag är mindre bra på är deadlines. Kanske för att det känns som att jag tar bort en del av det roliga från alltihop. Å andra sidan, hade jag inga personliga deadlines, skulle jag aldrig bli klar med någonting. Om ni minns mina listor med punkter, så förstår ni vad jag menar. Hinner jag exempelvis tvätta alla fönster innan juni är slut, får jag lov att köpa den där klänningen jag har spanat på sedan i våras. Vi är nu i mitten av juli och jag har fortfarande inte köpt den där klänningen. Skulle jag lyckas riktigt bra med en krånglig scen kanske jag till och med unnar mig en weekend på ett SPA. Härligt!

5. FREEDOM!
Man behöver kilt och blå färg i ansiktet för att frihet verkligen skall kännas hela vägen in i ryggmärgen. Det är dock viktigt att vara fri från allt någon gång ibland också. Mitt schema gäller inte på helger, det är då jag gör saker med min familj. Väljer jag att skriva eller teckna under helgen, är det av rekreationsskäl, inget annat. Jag kanske får en klapp på axeln av mig själv för att ha gjort ett gott val, men inga belöningar ;)

Just nu har jag alltså sommarlov. Jag har inte följt mitt schema på en vecka, och jag märker redan nu att jag inte fungerar. Jag är uppe för länge på kvällarna, sover för länge på morgnarna och är trött resten av tiden. Om jag skall hinna uppleva livet, måste en förändring ske. Jag har givit mig själv tid att hantera detta innan helgen kommer. Myrsteg ;)

Hur gör du?



Mer renderingar, mer lek med lager

Tuesday, July 15, 2014

Som att klättra i en trappa

I går kväll skrev jag någonting för första gången på länge. Än så länge sitter jag i ett slags utvecklingsstadium där jag försätter de olika karaktärerna för saker och sedan försöker skriva mig ut ur problemet, men det är åtminstone ett ganska roligt sätt att lära känna huvudpersonerna på. I just det här fallet var det som att jag behövde luta mig tillbaka och titta på problemet ur ett annat perspektiv en stund innan jag kom på hur jag skulle göra.
...eller hur Ury skulle göra.

I Urys fall tvingades jag att prova någonting nytt. Det första problemet jag serverade honom skötte han med taktiskt lugn. Han behövde en stressande situation för att verkligen släppa loss helt, så han fick träffa sin värsta mardröm. Det var först då allt föll på plats. Jag skrev i timmar utan att märka hur tiden gick.

När jag väl hade lyckats få till en lösning som passade honom, kom mitt egentliga problem. Texten var vedervärdig att läsa.

Jag vet, jag vet. Det är meningen att det skall vara så, åtminstone första utkastet. Det är dumt att sätta igång med rättstavning innan tanken är formulerad. Det är bara väldigt svårt att inte gå tillbaka direkt och börja putsa, formulera om meningar, lägga till och ta bort. Jag kände mig lite grand som Gus från Disneys Askungen när han försöker klättra upp för alla trapporna. När man äntligen har nosen över kanten på trappsteget ovanför och ser hur mycket man har utvecklats har man tillräckligt med energi för att springa vidare en liten stund - så länge som trappsteget räcker innan man når fram till nästa vägg.
"Jaha, då var det dags att börja klättra igen då... Vad skall jag jobba med den här gången? Miljöskildringar?"
Positivt med dessa trappsteg är att man åtminstone måste bli bättre för att komma till nästa avsats.

Låt mig presentera Ury.
Trappstegen håller sig inte bara till skrivandet, utan gör sig gällande även när jag jobbar med bilder (oavsett om det är traditionellt tecknande eller om det rör sig om rendering). Jag provade andra typer av ljus och konstaterade att jag behövde fyra olika lampor runt scenen för att lysa upp rätt, se till att jag bara fick skuggor från den spotlight som skulle vara huvudbelysning, och dessutom upptäckte jag att om jag renderar samma bild flera gånger med olika typer av lampor och sedan sätter ihop dem i Photoshop, kan jag skapa ett helt annat djup.
Faktum är att bara Ury är gjord i åtta olika lager för att få rätt skuggning och ljus. Sedan var det bara att leka vidare i Photoshop - lite motion blur och blodstänk för att skapa den där serietidningskänslan.

Jag upptäckte också att jag kunde ändra hudfärgen ganska mycket på Ury innan jag renderade bilden. Faktum är att jag hittade massor av funktioner som gjorde att jag slapp inhandla fler saker.
Undrar om det är lätt att göra egna grejer... I nu läget ser det lite ut så här:
"Åh, vilket sammanträffande! Du har ett likadant födelsemärke på lilltån som jag!"

Samma jacka som i bilden högst upp på sidan, förresten ;)

Sunday, July 13, 2014

En intervju med en karaktär

Jag fick tipset av en väninna att intervjua en karaktär för att lära känna den bättre. Det lät som en bra idé tyckte jag, så naturligtvis var jag tvungen att ge det ett försök. Hon postade sin intervju på sin blogg Forgiven Muse, och då ville jag göra samma sak.

Jag tänker börja med att be om ursäkt för alla konstiga namn. Poängen med att skriva fantasy är att man äntligen får en chans att kalla folk saker som inte går att uttala; med minst fjorton apostrofer och tjugo konsonanter på rad.

Mer DAZ Studio och Photohop.

1. Vad heter karaktären?
En av huvudrollerna i min berättelse heter Nefret. Hon är elev på en klosterskola.

2. Var och när utspelar sig sagan?
När? Var? Det är fantasy, det skulle kunna vara när som helst. Enligt berättelsens tideräkning är vi i slutet av 2070-talet och befinner oss mitt i ett världskrig mellan tre stormakter. Nefret befinner sig i en liten stadsstat mitt emellan två av dessa stormakter.

3. Vad är viktigt att veta om henne?
Trollkarlen jag nämnde i en tidigare post. Han är hennes pappa. Hon har ärvt hans magiska krafter, men vet inte hur de skall hanteras. I korta ordalag skulle man kunna säga att hon är en vandrande atombomb med PMS.

4. Vad är karaktärens främsta konflikt?
I Nefrets fall? Att slippa göra saker hon inte har lust att göra.

5. Vad är karaktärens personliga mål?
Hon älskar sin forskning om teologi och vill helst bara ägna sig åt den hela tiden. Hon arbetar på en bok om utdöda religioner och hoppas på att kunna ge ut den snart.

6. Har berättelsen en arbetstitel?
Jo, visst har den det, men sedan det här projektet påbörjades har arbetstiteln bytts fyra gånger. Ingen vits att göra detta sjätte tillfälliga namn officiellt.

7. Har du funderat på att ge ut din berättelse när den är klar?
Nix. Den kommer förmodligen aldrig bli klar.

Nefret är en av mina favoritkaraktärer för att hon är så fruktansvärt egensinnig. Det är kul att skriva ur ett sådant perspektiv och samtidigt framhålla henne fullkomligt omedveten - eller ointresserad - om vad andra tycker om henne. Jag hade aldrig velat ha henne som kompis, till exempel.

Monday, July 7, 2014

Att lära sig nya saker

Det är svårt att lära sig saker man inte är intresserad av, eller hur? Som programvaror man måste använda sig av för att förenkla sin vardag. Mycket roligare är det istället att lära sig att teckna, modellera och illustrera saker i datorn. Någonting som jag inte alls har någon nytta av.

Bortsett från när jag bygger karaktärer, förstås. Jag har alltid illustrerat mina karaktärer för att ha en klarare bild av vilka de är, och med DAZ Studio går det mycket snabbare. Naturligtvis var jag tvungen att lära mig hur det programmet fungerade, eller hur? Enda nackdelen är att det finns alldeles för mycket spännande material man kan köpa till (om man inte lär sig att tillverka det själv då förstås). Det är väldigt kul att bläddra runt bland alla saker, men risken är att programmet som från början var gratis helt plötsligt blir väldigt dyrt.


Jag skriver fantasy, om jag inte nämnt det tidigare...

Är du inte intresserad av detta?
OK, här är ett par hörlurar med hissmusik. Jag ger dig en vink när jag är klar.

Är det någon kvar? Bra. Detta är vad jag har kommit fram till så här långt:

DAZ är lite som att använda sig av en fotostudio, med ett par viktiga skillnader. Modellerna gnäller inte om smärtande fötter eller rökpauser, de behöver inte heller springa på toaletten just när man tycker att scenen är perfekt för fotografering.

  1. Posera karaktären och bygg upp en scen. Ju färre saker i scenen, desto snabbare går det att rendera.
  2. Ljus. Man behöver massor av ljus. Stearinljuset i förgrunden är snyggt på alla sätt och vis, men den lyser inte upp bilden över huvud taget. Så här långt kan jag säga att det finns massor att lära sig om ljussättning, men jag har inte gått in på djupet där riktigt än. I det här fallet försökte jag bara få allt att se så naturligt ut som möjligt. Även ljus och skuggor tar tid att rendera, så jag använde bara två spotlights.
  3. Funktioner som man i regel har i en kamera finns även här. I den här bilden valde jag att lägga fokus på karaktären och därmed göra bakgrunden lite suddigare. Gör man inte det kan bilderna se väldigt platta ut
  4. .Ta fram ett valfritt ritprogram och kladda på din färdigrenderade bild.

Hallå! Ni som inte ville vara med, kan ni sluta sjunga med till Dancing Queen? Ni har hörlurar på er, det låter inte riktigt så bra för oss andra som ni tror. Tack. Hur har ni haft det? Funderat över tvätt och veckohandling under tiden, eller kom ni fram till att ni hade ett stort behov av en Impala från 60-talet? Jag håller med er, de är riktigt snygga.

Friday, July 4, 2014

Välkommen!

OK, så här ligger det till. Jag har bloggat förr, men i slutändan tröttnat och allt har runnit ut i sanden. Jag hoppas att det inte skall bli så den här gången, men man vet ju aldrig.

Jag har dock ett skäl till att tro att det kan gå lättare den här gången.

Varför?

Jo, jag tänkte följa mitt eget skrivprojekt från start till mål. Det är ett kul sätt att se sin egen progression om inte annat.Tanken är också att samla allt annat matnyttigt inom området här, sådant som kanske inte bara jag finner användbart.

Varför slänger jag upp en blogg för det ändamålet kan man ju fråga sig. Jo, att ägna sig åt skrivning som hobby är inte direkt någonting som betraktas med samma lättsamhet som exempelvis fiske eller fotboll. Så fort man berättar att man skriver på sin fritid blir reaktionen alltid densamma.
"Skriver du? Åh, tänker du bli författare? Du vet, de tjänar inte så mycket pengar..."
Sedan kan man inte nämna någonting om saken igen utan få en skum blick. Jag har massor jag vill prata om rörande mina knäppa karaktärer, hur jobbigt det är när man inser att den huvudsakliga handlingen i texten har fallit undan och blivit ointressant, hur världen ser ut, hur konstiga en del seder och traditioner är, varför vissa folk inte kommer överens...
Jag håller helt enkelt på att explodera.

Och då kanske någon ifrågasätter varför jag väljer att skriva om det här. Jag kan ju faktiskt göra som jag brukar: post-its och anteckningsblock. Visst, det är klart, men det börjar bli fullt av sånt här hemma och jag har ingen som helst ordning på dem heller:
"Var det i den svarta ihoptejpade boken eller i den med rosorna på? Hmm..."
Dessutom kanske någon annan sitter med exakt samma tankar som jag och kan komma med fler idéer. Eller vad vet jag; dra nytta av någonting jag har kommit fram till?

Så, om det här ser ut som någonting du kan tänka dig att läsa vidare om är jag glad att ha ditt sällskap.

Den här bilden är gjord i DAZ 3D, ett program som är gratis och väldigt lättanvänt.